Vi måste prata om 50! En bok som berör

Att bli äldre som kvinna, är det något härligt som ger trygghet och frihet, eller är det rena rama utförsbacken, där kroppen inte längre lyder som förut? Det var utgångspunkten för en samtalsbok med Mari Jungstedt, Annika Lantz, Anna Lindman och Mian Lodalen som kommer ut nu i veckan.

I boken, som kommer ut i dagarna, samtalar de fyra kvinnorna öppenhjärtigt om livet i 50-årsåldern. Vilka kriser de har upplevt och hur de tog sig ur dem. Vad är egentligen livsmod? Vad har varit – och är – viktigast för dem i livet?

– Jag märkte att vissa samtalsämnen återkom när jag pratade med mina kompisar i ungefär samma ålder. Mycket handlar om förändringar i livet av olika slag: i kärleksrelationer, när det gäller att byta jobb, att prova på nya saker, att föräldrar blir sjuka och barnen snart flygfärdiga. Och att även kropp och utseende förändras, berättar bokens författare Cecilia Gustavsson, som själv är 52 år. Det är intressanta och spännande ämnen och en tid som är på både gott och ont. Jag ville skriva i samtalsform i stället för att göra en intervjubok eller en antologi.

Hon hade tidigare intervjuat både författaren Mari Jungstedt och programledaren Annika Lantz i sitt jobb som bokreporter/redaktör på Aftonbladet.

– Jag visste att de hade intressanta och lite oväntade upplevelser i bagaget och gillade att prata med dem. Jag har också läst Mians böcker om hennes uppväxt och sett Annas livsåskådningsprogram på tv och tyckte att de verkade sympatiska. Alla fyra har skön humor, så det har blivit väldigt många skratt under samtalen, konstaterar hon.

Olika inblickar i livet

Och trots att många samtalsämnen är gemensamma för många kvinnor, finns det naturligtvis lika många sätt att vara medelålders på, som det finns fyrtioplussare på jorden.

– Med tanke på det upplever jag att vi är fyra personer, som trots vår relativa likhet, bjuder på fyra ganska rejält olika inblickar i hur det är att leva, förklarar Annika Lantz. Dessutom är vi alla vana och ganska bra på att uttrycka oss och formulera oss, vilket kan vara en fördel när det handlar om att dela med sig av insikter som kan vara svåra att få tanken runt.

I boken för de fyra kvinnorna en diskussion utifrån olika teman, en del av dem tabubelagda och svåra. Övergångsåldern, sexualiteten, svackorna i arbetslivet och perioderna när allt har känts riktigt mörkt. De tar också pulsen på tidsandan när det gäller jämställdhet och synen på kvinnor som lämnat de unga åren bakom sig.

– Min viktigaste lärdom av arbetet med boken var att det nog kanske är så att människan har en medfödd förmåga att acceptera döendet. Det berättade Anna som ju har jobbat mycket med döden (det vill säga ämnet; inte den där capeklädda Bergman-typen) och det har gett mig en viss tillförsikt i och till livet, konstaterar Annika. Dessutom blev jag personligen förvånad över hur svårt det faktiskt är att verbalt sätta ord på sina upplevelser. Jag har konsumerat så mycket nyheter dom senaste decennierna att jag liksom har boostat min förmåga att formulera mig om skeendet men samtidigt har jag tappat orden för att beskriva själva varandet. Men nu vänder det!

Vägrar bli osynliga

Att klimakteriet och medelåldern just nu är på tapeten beror nog på att det dels faktiskt är många kvinnor som befinner sig den åldern just nu och att många av dessa har positioner där de kan göra sig hörda. Men dels också för att denna generation skiljer sig från tidigare generationers kvinnor på många sätt.

– Som att vi är den första kvinnogenerationen där varannan-veckas-liv med barn är vanligt, att vi kräver jämställdhet på allvar och att vi vägrar bli osynliga i samhället och yrkeslivet bara för att vi börjar bli äldre, menar Cecilia.

Även Annika konstaterar att medelålders kvinnor idag – på ett helt annat sätt än tidigare – får och ser till att synas och höras i det offentliga samtalet.

– Vi som, tack vare dom kvinnor som gått före oss, alltid har haft en tro på att livet är en plats även för oss att skratta och prata i, har nu blivit medelålders och vill förstå hur det är, fyller hon i. Och för att förstå måste vi prata om det. Dessutom är det ju fullkomligt ljuvligt att höra andras erfarenheter och lärdomar; att sitta och lyssna på dom här sköningarna som jag har fått äran att göra boken med, är ju som att vara på en enda lång livsvisdomsföreläsning. Utan att en enda sekund blir uttråkad!

Litterärt tomrum

Cecilia och Annika hoppas nu att boken ska få kvinnor att börja prata mer om saker som kan vara problematiska och jobbiga mitt i livet.

– Vi har, under arbetet med boken, insett att det fanns ett stort sug efter den och ett stort behov av att prata om just detta: att åldras och att upptäcka allt det härliga och mindre härliga som det innebär. Och jag är verkligen uppriktigt förvånad över det enorma intresse som boken har mötts av. Uppenbarligen finns här ett litterärt tomrum som jag är stolt över att få vara med att fylla, förklarar Annika Lantz avslutningsvis med ett leende.

Vi måste prata om 50 och klimakteriet
Mari Jungstedt, Annika Lantz, Cecilia Gustavsson, Mian Lodalen och Anna Lindman
Till toppen