Skeptisk till hormontillskott – är det så konstigt?

"Jag vill verkligen inte äta hormoner och det har ingenting med att göra att jag vill visa mig duktig och ”stå ut” men jag vill helt enkelt inte hålla på och mixtra med min kropp för mig känns det fel.” Läs Petras berättelse här.

Jag har prövat mig fram med olika typer av kost istället och slutat äta kött. Förr tänkte jag aldrig ens på vad jag stoppade i mig, men efter att jag kommit in i klimakteriet upplever jag att jag blivit mycket känsligare, särskilt tarmsystemet.

Torrheten är även den ett trist fysiskt faktum, jag dricker mer vatten nu och smörjer in huden med en ekologisk basolja, till och med i ansiktet. Och när jag tvättar håret använder jag endast balsam, skippar schampot för att slippa ett frissigt burr.

Det är viktigt för mig att fortsätta se bra ut, för mitt välmående och min identitet. Men det har ingenting med ungdomlighet att göra,  jag kan ju omöjligt konkurrera med mina unga väninnor när det gäller fräschör, och jag hyllar definitivt inte ungdomen. Det var rätt krångligt att vara ung. Jag trivs med att bli äldre som person på insidan och jag uppskattar det nya lugnet. Jag behöver inte bevisa någonting längre, jag vet av erfarenhet och det har stormat tillräckligt i mitt liv. Men i vissa situationer upplever jag sämre service och det händer att jag känner mig osynliggjord. Det är irriterande. Och inte ok.

Jag skulle vilja se fler bilder och berättelser i media av äldre inspirerande kvinnor med ett synligt förflutet. Den här ungdomskulten är ju helt absurd och antagligen finns det en tung marknadsföring bakom den. Så, jag väljer att tänka på mig själv som ett dyrt rött lagrat årgångsvin, lite kärvt, inte speciellt flörtig men med en komplex, vild smak som får det att svänga och ger en oförglömlig upplevelse. Typ ett naturvin.

Petra, Stockholm