Alexas klimakterium passerade obemärkt förbi

Eftersom Alexa levde själv kan ingen intyga att hon var sitt vanliga jag dygnet runt utan humörsvängningar, men hon tror faktiskt det.

Nåväl, jag fyller 61 i år så det inte var igår precis. Min spontana reaktion är att jag inte ens minns att, eller när, det har hänt. Var det så jobbigt så att jag har förträngt det hela, på samma sätt som man kan glömma bort en smärtsam förlossning? Nej, det senare finns det säkert en vetenskaplig förklaring till att man förtränger, annars skulle inte artens fortplantning fungera. Detsamma gäller nog inte för klimakteriet. Så, hur var det då?Min första tanke var nog riktig, alltså det passerade utan att jag egentligen förstod det. Eftersom jag levde själv kan ingen intyga att jag var mitt vanliga jag dygne runt utan humörsvängningar, men jag tror faktiskt det.

Jag har ätit p-piller sedan tonåren, till en början ”starka” saker och sedan något som kallades minipiller (tror jag). Vid dryga 40 år satte jag in en spiral (inte hormon- utan en vanlig kopparspiral). Den ”glömde jag bort ” tills ”den ramlade ut” vid dryga 50 års ålder. Då började också en period med väldigt oregelbundna blödningar, som till sist försvann helt – that´s it!

Under en period (ungefär i 50–55-årsåldern) pratades det väldigt mycket om vallningar och humörsvängningar bland mina väninnor. Ärligt talat förstod jag inte vad de menade. Tror att jag en enda gång upplevde något som var en vallning; jag blev varm och högröd i ansiktet. Det kan jag bli under stress också, så jag tog inte någon större notis om det.

När jag var 57 år fick jag bröstcancer. Efter operation och strålning äter jag nu hormontabletter i fem år för att minska risken för att cancern ska komma tillbaka. En biverkan av medicinen är att man kan hamna i ett klimakterieliknande tillstånd igen. Jag tänkte: “tusan också, jag visste väl att jag inte skulle komma undan så lätt”. Men, jag hade fel – även denna gång går allt som smort och biverkningarna lyser med sin frånvaro.

Men, till alla er som har klimakteriet framför er – ta det som det kommer – det behöver inte innebära världens undergång, men om, så får ni ju hjälp och svar här på Klimakterieportalen!”

Alexa, 61 år, Stockholm

Skicka in din berättelse