Alexas klimakterium passerade förbi obemärkt

“Jag fick frågan om hur jag upplevde övergångsåldern, ja alltså klimakteriet. Eller är det samma sak förresten?

Nåväl, jag fyller 61 i år så det inte var igår precis. Min spontana reaktion är att jag inte ens minns att, eller när, det har hänt. Var det så jobbigt så att jag har förträngt det hela, på samma sätt som man kan glömma bort en smärtsam förlossning? Nej, det senare finns det säkert en vetenskaplig förklaring till att man förtränger, annars skulle inte artens fortplantning fungera. Detsamma gäller nog inte för klimakteriet. Så, hur var det då?

Min första tanke var nog riktig, alltså det passerade utan att jag egentligen förstod det. Eftersom jag levde själv kan ingen intyga att jag var mitt vanliga jag dygnet runt utan humörsvängningar, men jag tror faktiskt det.

Jag har ätit p-piller sedan tonåren, till en början ”starka” saker och sedan något som kallades minipiller (tror jag). Vid dryga 40 år satte jag in en spiral (inte hormon- utan en vanlig kopparspiral). Den ”glömde jag bort ” tills ”den ramlade ut” vid dryga 50 års ålder. Då började också en period med väldigt oregelbundna blödningar, som till sist försvann helt – that´s it!

Under en period (ungefär i 50–55-årsåldern) pratades det väldigt mycket om vallningar och humörsvängningar bland mina väninnor. Ärligt talat förstod jag inte vad de menade. Tror att jag en enda gång upplevde något som var en vallning; jag blev varm och högröd i ansiktet. Det kan jag bli under stress också, så jag tog inte någon större notis om det.

När jag var 57 år fick jag bröstcancer. Efter operation och strålning äter jag nu hormontabletter i fem år för att minska risken för att cancern ska komma tillbaka. En biverkan av medicinen är att man kan hamna i ett klimakterieliknande tillstånd igen. Jag tänkte: “tusan också, jag visste väl att jag inte skulle komma undan så lätt”. Men, jag hade fel – även denna gång går allt som smort och biverkningarna lyser med sin frånvaro.

Men, till alla er som har klimakteriet framför er – ta det som det kommer – det behöver inte innebära världens undergång, men om, så får ni ju hjälp och svar här på Klimakterieportalen!”

Alexa, 61 år, Stockholm

Skicka in din berättelse

Läsarna berättar:

Så här är mitt klimakterium

Darya 55 år

Från mörkaste botten till ljusaste toppen på två veckor!

Från att senaste åren känt mig djupt nedstämd, och faktiskt haft ett stort självförakt, så blev jag på två veckor en kaxig “superwoman”. Hur gick detta till då, undrar ni väl. Ja, jag kan knappt tro det själv, men med hjälp av hormoner mår jag bättre än någonsin. Svårare än så är det inte!

Therese 52 år

Klimakteriets framsida

Jag tycker att det verkligen är dags att lyfta fram allt det positiva som klimakteriet innebär. Klimakteriet förknippas ofta med så mycket negativt men för mig så har det varit en befrielse att slippa mens. Och sexlivet har snarare blivit bättre. Jag behöver bland annat inte oroa mig för att bli gravid längre och kan därför njuta mer. Och jag tar ansvar för min egen njutning…

Sara 53 år

Jag har alltid fasat för att komma i klimakteriet, min mamma berättade långa och jobbiga historier för mig när jag var i 20-årsåldern om hur hon hade det och jag tänkte väl att det skulle bli så för mig också. Nu är jag där och jag säger bara “Äntligen”. Jag har aldrig mått bättre.

Maarit 47 år

För 1,5 år sen hade jag min sista mens, jag har inte haft några direkta besvär med vallningar mm men jag saknar min mens. Jag såg den liksom som ett tecken på min ungdom och att jag nu inte har den är liksom ett kvitto på att jag faktiskt håller på att bli gammal. Det är sorgligt på nåt sätt.

Beatrice 55 år

Nu har jag ätit östrogen i sju år och jag vaknar varje morgon och känner stor tacksamhet att jag har möjlighet att göra det. Innan jag började äta östrogen hade jag ett år med stora sömnproblem och nedstämdhet. Jag förstod inte då att det berodde på mina svettningar på natten och ville inte tro att det berodde på att jag kommit in i klimakteriet. Jag kände mig orolig för att äta östrogen, hade läst så mycket hemskt om det i tidningen. Nu berättar jag för alla mina väninnor hur bra jag mår av östrogenet.

2018-10-11T15:27:41+00:00