Sömnstörningar kan kopplas till ökad risk för demens

En ny studie tyder på att framtida insatser för att förebygga demens även bör inkludera åtgärder för att förbättra sömnen. Sömnstörningar i medelåldern eller senare i livet är förknippade med en ökad risk att utveckla demens. Det rapporterar forskare vid Karolinska Institutet.

Resultaten från studien visar att sömnstörningar hos personer i 40- eller 50-årsåldern hängde samman med 24 procents ökad risk för demens senare i livet. Hos personer i 60- eller 70-årsåldern var för tidigt uppvaknande associerat med en fördubblad risk att senare utveckla demens.

Däremot var ovanligt lång sömn (mer än nio timmar per natt) också kopplat till en kraftig riskökning. Den senare upptäckten i den högre åldersgruppen kan, enligt forskarna, möjligen bero på att någon form av demenspatologi redan inträtt (men ännu inte diagnostiserats), då detta vanligen leder till ökat sömnbehov.

– Våra fynd bör få direkta kliniska konsekvenser. I kombination med tidigare studier indikerar resultaten att vi vid vissa stadier i livet är extra känsliga för sömnstörningar och att dessa ökar risken för demens. Sömnstörningar bör därför uppmärksammas mer i vården så att skräddarsydda behandlingsåtgärder kan sättas in, säger studiens försteförfattare Shireen Sindi, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet (KI).

Flera sömnparametrar bedömdes

Analysen omfattade tre befolkningsbaserade studier från Sverige och Finland med fler än 2.000 manliga och kvinnliga deltagare, lång uppföljningstid, bedömning av flera sömnparametrar och standardiserad demensdiagnostik. Forskarna har även justerat för faktorer som kan påverka resultaten, såsom fysisk aktivitet, genetik och behandling med sömnmedicin.

Shireen Sindi arbetar, skriver KI på sin hemsida, inom Nordic Brain Network-teamet (lett av professor Miia Kivipelto vid Karolinska Institutet) med fokus på livsstilsinterventioner för demens. De har tidigare publicerat den så kallade Finger-studien (Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability) som visade att kombinationen av en rad åtgärder, inklusive kost, motion, kognitiv träning och hantering av vaskulära riskfaktorer, har en positiv inverkan på kognitiv funktion. Studien har lett till att många länder inom ”World Wide Fingers”-plattformen nu anpassar Finger-modellen till sina lokala förutsättningar, bland andra USA, Kina, Singapore och Kanada.

Insatser för att förebygga demens

– Det är lovande att livsstilsförändringar har en positiv inverkan på den kognitiva funktionen. Det har hittills saknats bevis för att sömnstörningar är en riskfaktor för demens, men vår nya studie tyder på att framtida insatser för att förebygga demens även bör inkludera åtgärder för att förbättra sömnen, säger Shireen Sindi.

Teamet ska nu fortsätta undersöka sambandet mellan sömnstörningar och kognitiv förmåga och demens bland olika populationer, inklusive patienter från minneskliniker. De kommer också att undersöka vilka underliggande biologiska mekanismer som kan tänkas ligga bakom sambandet.

Studien gjordes i samarbete med forskare vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors, Östra Finlands universitet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

Forskningen finansierades av Alzheimerfonden, Vetenskapsrådet, Forte, Cimed (Karolinska Institutet), Le Fonds de recherche du Québec – Santé, Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Hjärnfonden och Swedish Brain Power.

Läs mer på KI:s hemsida.

klimakteriet