Dottern går in i puberteten, och jag går ut helt och hållet

"En utdragen sammandrabbning i ett och ett halvt år. Livet förändras, en mjuk bubbla som sakta dalar ner i en dy. Jag kommer att åldras länge utan att dö." Vanja i Lund beskriver hur klimakteriet känns för henne. 

Energin och drivet saknas för skrik och självhävdelse. Kan fortfarande inte acceptera min kropp fast alla foton påstår någonting annat ett år senare. Kände att jag kände igen mig i hur jag kände mig. Speglar mig själv runt bordet bland vänner, i diskussioner sammanhang och samtal. Ser mig själv i allt grönt som äts som växer. Minns den vansinnigt vackra fransyskan som jag gick i skolan med, i min ungdom. Vi möts igen som vuxna, jag ser henne slå sin egen dotter på fingrarna när hon ville ta en gång till av pastan med ostsås, vi storögda och chockade fortsätter att äta i tystnad.

Jag behöver inte älska mig själv – det gör andra. Men sexlusten mattades av när ägglossningen försvann, cancerbeskedet gav mig ångesthicka och vi gifte oss av juridiska skäl. Men jag är mitt eget bageri som alla i familjen gillar, även jag tillsammans med dom. Somna aldrig hungrig – vila får du göra i graven.”

Av: Vanja L