Monika Björn tränar på klätterställning

Månadens KlimakterieKvinna gör dig stark genom klimakteriet

Monika Björn är kvinnan som introducerade spinningen runt om i världen och som alltid brunnit för träning och hälsa. När hon själv kom in i klimakteriet insåg hon dock hur lite hon visste om hur det påverkar en kvinnas mående. Så hon började att ta reda på fakta och i höstas kom hennes bok ”Stark genom klimakteriet”, som snabbt har seglat upp som en bästsäljare.

ryggen på en kvinna som böjer sig framåt

Panikångest och vallningar blev Vivekas vardag under klimakteriet

Det kommer in många berättelser till Klimakterieportalen. Viveka i Malmö är en av dem som skrivit till oss. Läs hennes berättelse här och skicka gärna in din egen historia också.

viola

“Jag har mått skit av hormoner!”

Det har alltid tagit emot att ta hormoner för jag har haft en stor rädsla för cancer. Jag har redan tagit så mycket under alla år när jag försökt bli gravid och alltid tänkt att det inte kan vara bra i längden.

beratt

Disa om sorgen med ett tidigt klimakterium

Jag var först ut bland mina vänner att komma i klimakteriet och sluta menstruera och jag kände – jag vet att det kanske låter konstigt – att jag inte var en i gänget längre. Jag saknar helt enkelt min mens väldigt mycket.

oljemålning av ett kvinnoansikte

Helenas värk berodde på sköldkörteln

“Hormonella förändringar kan påverka sköldkörtelns funktion och det är bra om kvinnor i klimakteriet informeras om detta” skriver Helena i Örnsköldsvik. Hon arbetar som sjuksköterska men har också egen erfarenhet av problem med sköldkörteln.

notondietanymore

Notondietanymore-Anna vill förändra synen på våra kroppar

Under hela sitt vuxna liv hade Anna Perlestam, alias Notondietanymore, jojobantat och aldrig varit nöjd med sin kropp. För två och ett halvt år sedan startade hon sitt instagramkonto “Notondietanymore” som snabbt växte och idag har drygt 16.000 följare. För Klimakterieportalen berättar hon om sin väg till att bli “influencer” och om hur lång tid det tog innan hon förstod hur mycket klimakteriet påverkade hennes mående.

klimakterismart kvinna tränar på Gotland

Tina hjälper kvinnor att bli klimakteriesmarta

Knappt fyllda 50 år bytte Tina Westberg på Gotland tvärt bana i livet. Från att ha arbetat i familjens bageriföretag i flera decennier, valde hon att utbilda sig till personlig tränare och kostrådgivare med fokus på kvinnor i och efter klimakteriet. Och det är ett beslut som hon inte har ångrat en sekund.

Utdrag ur ett målat konstverk. Två arga kvinnor

Vem tar hand om våra sköra underliv?

Det är dags att satsa mer resurser på kvinnosjukvården. Visserligen är klimakteriet ingen sjukdom, men många upplever att deras livskvalitet påverkas negativt under klimakteriet. Den begränsade klimakterievård som finns idag är inte tillgänglig för alla. Lena från Västernorrland är en av alla dom som känner att hon inte får den vård hon behöver.

Lotta Hasselberg och Anette Daberius barnmorskor

Sagan om Lotta och Anette

En regnig dag i början av juni 1997 sladdade Lotta upp med sin bil på Anettes garageuppfart i ett villaområde norr om Stockholm. Lotta hade åkt förbi Anettes hus flera gånger den senaste månaden och spanat in Anette och hennes gravida mage. Hon ska bli min nya kompis tänkte Lotta. Och så blev det.

Britta Hjelt kvinna i klimakteriet

Kost och träning hjälpte mot Brittas besvär

När Britta Hjelt var 46 år började hon vakna då och då på nätterna av att hon var lite varm och svettig, men hon tänkte inte så mycket på det då. Kanske hade det att göra med att hon precis hade börjat ett nytt – och lite mer krävande och ansvarsfullt – jobb, tänkte hon. I vart fall kopplade hon det överhuvudtaget inte till klimakteriet.

Två nakna personer, en man och en kvinna, sitter på golvet tätt omslingrande

“Jag är så ledsen”

Det kom ett mejl till redaktionen som berörde oss mycket. Ett mejl i vilket en av våra läsare uttrycker en stor saknad och sorg över något som är väldigt viktigt, men ibland så svårt att tala om…

Annika Mowitz sköter Facebook gruppen klimakteriekärringar

Annika håller ordning på tiotusen klimakteriekärringar

I den stora Facebookgruppen “Klimakteriekärringar” går diskussionernas vågor höga bland de drygt 10.000 medlemmarna, som alla på ett eller annat sätt har någon anknytning till klimakteriet. Annika Mowitz i Skövde är en av två kvinnor som, på sin fritid, sköter administrationen av gruppen.

Läsarna berättar:

Så här är mitt klimakterium

Anja 51 år

Varför denna hormonrädsla?

Min syster är så rädd för hormoner och vill ha allt som är ”naturligt”. Hon sätter gärna i sig hälsokostpreparat utan bevisad effekt, och kostsamt är det också. Men det är ju ”naturligt”, tycker hon. Vad är naturligt om inte hormoner…? Min kropp skulle inte funka utan dessa livsnödvändiga molekyler. Men däremot kan jag leva utan kosttillskott som man dessutom inte alltid riktigt vet vad de innehåller. Varför denna rädsla för hormoner?

Darya 55 år

Från mörkaste botten till ljusaste toppen på två veckor!

Från att senaste åren känt mig djupt nedstämd, och faktiskt haft ett stort självförakt, så blev jag på två veckor en kaxig “superwoman”. Hur gick detta till då, undrar ni väl. Ja, jag kan knappt tro det själv, men med hjälp av hormoner mår jag bättre än någonsin. Svårare än så är det inte!

Therese 52 år

Klimakteriets framsida

Jag tycker att det verkligen är dags att lyfta fram allt det positiva som klimakteriet innebär. Klimakteriet förknippas ofta med så mycket negativt men för mig så har det varit en befrielse att slippa mens. Och sexlivet har snarare blivit bättre. Jag behöver bland annat inte oroa mig för att bli gravid längre och kan därför njuta mer. Och jag tar ansvar för min egen njutning…

Sara 53 år

Jag har alltid fasat för att komma i klimakteriet, min mamma berättade långa och jobbiga historier för mig när jag var i 20-årsåldern om hur hon hade det och jag tänkte väl att det skulle bli så för mig också. Nu är jag där och jag säger bara “Äntligen”. Jag har aldrig mått bättre.

Maarit 47 år

För 1,5 år sen hade jag min sista mens, jag har inte haft några direkta besvär med vallningar mm men jag saknar min mens. Jag såg den liksom som ett tecken på min ungdom och att jag nu inte har den är liksom ett kvitto på att jag faktiskt håller på att bli gammal. Det är sorgligt på nåt sätt.

Beatrice 55 år

Nu har jag ätit östrogen i sju år och jag vaknar varje morgon och känner stor tacksamhet att jag har möjlighet att göra det. Innan jag började äta östrogen hade jag ett år med stora sömnproblem och nedstämdhet. Jag förstod inte då att det berodde på mina svettningar på natten och ville inte tro att det berodde på att jag kommit in i klimakteriet. Jag kände mig orolig för att äta östrogen, hade läst så mycket hemskt om det i tidningen. Nu berättar jag för alla mina väninnor hur bra jag mår av östrogenet.