Loading...
Berättelser från livet
2019-01-08T13:16:27+00:00

Annika håller ordning på tiotusen klimakteriekärringar

I den stora Facebookgruppen “Klimakteriekärringar” går diskussionernas vågor höga bland de drygt 10.000 medlemmarna, som alla på ett eller annat sätt har någon anknytning till klimakteriet. Annika Mowitz i Skövde är en av två kvinnor som, på sin fritid, sköter administrationen av gruppen.

Charlotte gick länge utan att förstå

"Det är egentligen märkligt hur lite det talas om klimakteriet och hur lite man känner till om det. Både som kvinna och inom sjukvården. Den bild jag hade av klimakteriet var kvinnor i 55-årsåldern som svettas mycket och är allmänt griniga. Klimakteriet var något som kommer sen. När mensen försvinner och man blir äldre. Men så var det inte alls för mig." Det berättar Charlotte i Malmö.

Läsarna berättar:

Så här är mitt klimakterium

Darya 55 år

Från mörkaste botten till ljusaste toppen på två veckor!

Från att senaste åren känt mig djupt nedstämd, och faktiskt haft ett stort självförakt, så blev jag på två veckor en kaxig “superwoman”. Hur gick detta till då, undrar ni väl. Ja, jag kan knappt tro det själv, men med hjälp av hormoner mår jag bättre än någonsin. Svårare än så är det inte!

Therese 52 år

Klimakteriets framsida

Jag tycker att det verkligen är dags att lyfta fram allt det positiva som klimakteriet innebär. Klimakteriet förknippas ofta med så mycket negativt men för mig så har det varit en befrielse att slippa mens. Och sexlivet har snarare blivit bättre. Jag behöver bland annat inte oroa mig för att bli gravid längre och kan därför njuta mer. Och jag tar ansvar för min egen njutning…

Sara 53 år

Jag har alltid fasat för att komma i klimakteriet, min mamma berättade långa och jobbiga historier för mig när jag var i 20-årsåldern om hur hon hade det och jag tänkte väl att det skulle bli så för mig också. Nu är jag där och jag säger bara “Äntligen”. Jag har aldrig mått bättre.

Maarit 47 år

För 1,5 år sen hade jag min sista mens, jag har inte haft några direkta besvär med vallningar mm men jag saknar min mens. Jag såg den liksom som ett tecken på min ungdom och att jag nu inte har den är liksom ett kvitto på att jag faktiskt håller på att bli gammal. Det är sorgligt på nåt sätt.

Beatrice 55 år

Nu har jag ätit östrogen i sju år och jag vaknar varje morgon och känner stor tacksamhet att jag har möjlighet att göra det. Innan jag började äta östrogen hade jag ett år med stora sömnproblem och nedstämdhet. Jag förstod inte då att det berodde på mina svettningar på natten och ville inte tro att det berodde på att jag kommit in i klimakteriet. Jag kände mig orolig för att äta östrogen, hade läst så mycket hemskt om det i tidningen. Nu berättar jag för alla mina väninnor hur bra jag mår av östrogenet.