Alla dessa grubblerier gör mig sömnlös

Att ha svårt att somna eller att besväras av ständiga uppvaknanden under natten är vanligt under klimakteriet. Amal skrev ett brev till oss och berättade om hur hennes sömnlösa nätter kan vara.

“Lägger mig kl 23, är hur trött som helst och hoppas innerligt att denna natt inte ska bli som igår och i förrgår och de allra flesta andra nätter den senaste tiden. Sover gott i ca två timmar men sen vaknar jag och ältandet sätter igång. Ungefär så här håller jag på:

Glömde jag att logga ut på datorn när jag gick från jobbet?

Hur var det nu igen med den där olycksfallsförsäkningen, behövde jag teckna en ny eller gäller den som jag har via facket?

Jag borde ringa min kusin oftare, han har ju ingen egen familj och jag vet att han känner sig jätteensam.

Nej, nu måste jag försöka somna om. Jag provar att räkna baklänges, det har jag hört ska vara bra för att slippa grubbla om allt.

99, 98, 97, 96…

Hur ska jag göra med den där AW:n på fredag, vill ju egentligen inte gå och fattar inte varför jag tackade ja. Kan säga att jag blivit magsjuk kanske. Eller det kanske inte nån går på.

Kanske jag borde erbjuda mig att vara barnvakt till barnbarnet på söndag. Tror verkligen att min dotter och hennes partner skulle behöva lite tid ihop utan sitt barn. Ja, det gör jag. Jag ringer i morgon på förmiddag och säger att jag kan vara barnvakt. Fast vänta, tänk om jag glömmer det. Bäst att sätta en påminnelse på mobilen. Så där ja, var var jag nu? Ja just det

95, 94, 93…

Undrar förresten varför jag inte har fått nåt svar på mitt facebook-meddelande som jag skickade till min gamla barndomsvän för tre dagar sen. Lät det surt kanske, gick det att misstolka? Hon kanske tror att jag inte ville ses alls men det var ju bara det att just den dan som hon föreslog inte funkade. Får höra av mig till henne igen i morgon och fråga.

92, 91, 90, 89, 88….

Just det, nån från banken ringde ju i går. De tyckte att jag skulle binda mitt bolån. Men usch vad svårt att veta om det är det bästa och göra. Måste kolla med en jobbarkompis, som är bra på sånt där, i morgon.

Tänk om det är cancer det där konstiga som jag har känt i kroppen.

Usch vad det låter konstigt ute i trappuppgången, luktar det inte lite konstigt också. Funkar min brandvarnare förresten. Måste kolla att jag satt i ett nytt batteri.

Nej, nu blev jag kissnödig också. Bäst att gå upp och kissa. Då kan jag ju passa på att kolla ut i trappuppgången och se vad det är som händer där också.

Sådär, tillbaka i sängen igen. Inget konstigt i trappuppgången. Måste bara ha inbillat mig.

Nu ska jag skärpa till mig för nu måste jag verkligen somna om om jag ska orka med morgondagen. Provar att räkna ner igen. Men var var jag? Eller ska jag prova nåt annat. Grannen sa att hon brukar andas i en fyrkant, hur gör man då egentligen?

Varför berättar aldrig barnen om hur de mår. Vill ju finnas där för dem om det är någonting även om de är vuxna.

Måste kolla med brorsan hur vi ska göra med julklapp till mamma. I år måste vi försöka komma på något roligt som mamma blir glad av.

Och så fortsätter jag i någon timme till innan jag tillslut somnar om igen. Är så trött på detta ältande så jag håller på att bli galen.”

Amal 53 år i Stockholm

 

kvinna som inte kan sova